Han som skulle börjat förskolan igår och hon som är hemma för andra veckan. Förutom en lite ny vardag är livet här ute på ön ganska mycket som vanligt, som att vi lever i en liten bubbla långt ifrån den verklighet som media målar ut. Har nog inte förstått vidden av allt än, det är liksom för mycket att ta in… ovissheten är den fullkomliga bristen på kontroll är nog det värsta, att inte veta hur länge detta kommer pågå. Hur påverkas ni av allt som sker?
